Längs Hällbergsleden har besökare fått lära känna fyra karaktärer i sommar. Karaktärerna skulle fungera som inspiration för deltagarna i Hällrace Handskrivet och har sedan figurerat flitigt i Sagan om Hällberget. Men vad hände med gänget efter Sagan om Hällberget?
Läs mer så får du se!
Skrivet av finalveckans vinnare Beret Bertilsdotter.
Det var bara HÄLLGA (Älvan) som såg allt som hände från sitt nya gömsle i fäbodstugan. Hon såg en farbror (ENSAMMA GUBBEN) med ICA kasse gå den asfalterade rundan varv på varv runt hembygdsgården. Hon såg att han log och ibland småskrattade och sa ” det är bra, så ska det va, heja er , det är nu det sker”. Om nu nån annan såg honom mitt i gillets brus så tänkte de troligen att han var på rymmen från Hällebo. Men Hällga visste att denna farbror oftast sågs i Kaxåsbygden och inte i Ede. Hon kände igen honom men kunde inte minnas hur eller var de mötts tidigare och varför det högg till i hjärtat. Han hade på sig en T-shirt med NAD i stor text på ryggen. Under stod det Norrländsk Aktivist De luxe. Hon undrade vad det stod för? Skämt eller allvar?
Det heliga helgonet Hällga. Illustration av Stella Sundin.
HÄLLGA, i sin egenskap av abdikerat skyddshelgon kände sig alltjämt stark och faktiskt starkt påverkad av mannen med NAD tröjan och ICA kassen. Kanske hade han COOP kasse sist de sågs? Samarbete och kooperation är ju så viktigt i glesbygd. Från sin utsiktspunkt på Almåsa berget hade hon sett vinsten av att KKKK (kapital , kollektiv, kulturarv och karaktär) drog mot samma mål. Själv drogs hon just nu till mannen med ICA kasse och visste att hon kunde göra nytta tillsammans med honom. Dags att visa färg och våga förändring!
Ensamma gubben. Illustration av Stella Sundin.
”- Hallå mannen ” sa Hällga nästa gång han passerade och han log och bjöd henne chevalereskt sin armkrok. Igenkännandet blev tydligt från bådas håll. Här skulle samarbete ske mot framtida utvecklingsmål!
VILDKATTEN var i sitt esse nu när Geten abdikerat från Hällbergsreviret. Hon såg framtiden an med spänning att fritt få göra busstreck mot besökare som inte skötte sig på Hällbergets topp och i Prostböle. Även se till att det kom nog mycket regn varje sommar för att säkerställa skörden av hjortron och blåbär och det sällsynta hällbäret vart 5:e år.
Vildkatten. Illustration av Stella Sundin.
VITA ÄLGEN sörjde sin förlust av daglig kontakt med Hällberggeten men då han var till åren kommen respekterade hon hans beslut att tillhöra en flock av sin egen sort de sista åren av sitt liv. Vita Älgen hade fått en ny självsäkerhet genom den senaste krisen och turbulensen med Åregetens hotfullhet. Hon visste att hon bidragit stort till Försoningsprocessen som påbörjats, genom att förutse och förbereda gillet som blev så omvälvande lyckat. Hon hade fått så mycket positiv feedback att hennes plan nu var att starta B&B på olika ställen i Offerdal.
Den Vita Älgen. Illustration av Stella Sundin.
Eftersom hon kunde flyga bränslefritt vid behov ( förutom att älga fram med långbenen ) gick det bra att konsulta / serva / vägleda lokala intressenter som hade en bryggstuga / listu ledig för hemestrare och utrikesturister. Helst ville hon börja i Tångeråsen / Gärde där hon hade stark kontakt med sina rötter tack vare norra Europas störta enskilda hällristning av en älgko i naturlig storlek. Hon kände en hittills oväckt och nyfödd längtan att hitta sin flock, en längtan som ibland upplevdes med sug och lätt kramp i magtrakten. Hon hade nyligen hört schamanen Curt Lofterud läsa magiska ord vid Gärderistningarna;
"Gigantisk älgko, skapade världen, urmoder gav stöd, i födelsens stund”. Schamanens ord och aura av uråldrig visdom gjorde att hon inte längre kände sig fel för att hon var albino. Sen den dagen affirmerade hon att det nånstans i älgriket Jämtland fanns en älgoxe med så mycket klokskap att han valde partner utifrån utstrålning och inte färg på håret. Så hon kände en inre trygghet och stark tillförsikt inför framtiden.